Utdrag från min senaste bok: "Londonboken"



En ovanligt fin sommardag

Gamla tyska ambassaden på Carlton House Terrace


Gatan Carlton House Terrace, strax intill den fashionabla gatan Pall Mall, ligger på bra avstånd från regeringsbyggnaderna i Westminster. Den här septembersöndagen 1939, som artar sig till att bli en fantastisk sensommardag, stannar en taxi utanför nummer 9 Carlton House Terrace. Gatan har sedan mitten av 1800-talet inrymt tyska beskickningar och ambassader. Ut stiger Robert Dunbar, chef för regeringens fördragsavdelning och en tjänsteman som nio år tidigare återkommit till Westminster och London efter flera diplomatuppdrag i bland annat Peking, Aten och Addis Abeba. Klockan är några minuter efter 11 på söndagsförmiddagen  den 3 september och London och egentligen hela världen håller andan eftersom premiärministern Neville Chamberlain just håller ett radiotal till nationen. Dunbar blir mottagen av tyska ambassadens högsta tjänsteman på plats, charges d´ affair Theodor Kordt. Ambassadören Herbert von Dirksen är nämligen sedan några veckor hemkallad till Berlin. Dunbar plockar upp ett papper ur sin portfölj och säger:

”Varsågod, ni vet vad det innehåller” och får jakande nickningar till svar från Kordt. Papperet är nämligen Storbritanniens krigsförklaring till Tyskland som ett svar på att Hitler vägrat att dra tillbaka sina trupper vilka anfallit Polen ett par dygn tidigare. Och när Dunbar efter tre kvart, och diskussioner om hur tyskarna skall ha något dygn på sig att lämna landet, går ut från 9 Carlton House Terrace vet också alla britter att det är krig eftersom Chamberlain avslutat sitt tal till det brittiska folket. Ett problem för Dunbar och Kordt har varit en gammal hund som brukar ligga på ambassadstrappan och anses för skröplig att klara en resa till Tyskland. Men britterna ordnar den saken via sitt utrikesdepartement och hunden får nytt hem i London.


Dagen efter, den 4 september klockan 7 på kvällen, lämnar Theodor Kordt och kvarvarande ambassadpersonal Carlton House Terrace för sista gången. Via bilar till Victoriastationen ta sig sällskapet till Gravesend och fartyget Bavaria som skeppar sällskapet med bagage till kontinenten för vidare transport till Berlin. 

Det enda som idag påminner om dramatiken runt denna slumrande byggnad i centrala London är en märklig liten gravsten i den minimala trädgården intill huset. Genom järnstaketet kan man läsa inskriptionen: ”Ein treuer begleiter”, sv "En trogen följeslagare”. Gravstenen minner om en liten hund Giro, ej att förväxla med den gamla hunden som lämnades kvar i London, som tillhörde ambassadören Leopold von Hoesch. En föregångare till Dirksen som dog på Carlton House Terrace 1936. Då hade också hunden Giro redan varit död i två år.


Carlton House Terrace nås bäst från CHARING CROSS-stationen men också från PICCADILLY CIRCUS och GREEN PARK.